minne som en jävla guldfisk.

det uttrycket är nog ett som jag använder väldigt ofta, och beskriver mig väldigt bra.
haha.
herregud, jag kan ha suttit och tänkt på en sak hela tiden, som att inte glömma soporna när du går ut, men tro fan att jag glömmer dem iallafall?
så är det alltid på morgonen för mig iallafall, många gånger har jag lyckats glömma min lunch, som jag alltid ställer på hyllan jämte dörren, men när jag väl kommit till jobbet så kommer jag på att fan jag har glömt min lunch.
det kan man kalla minne som en guldfisk.

har haft två brev hemma hos mig i tre dagar nu som jag glömt posta. varje gång har jag sett dem innan jag gått iväg nånstans, men i slutet har jag glömt bort det.
jag menar TRE DAGAR?
tror jag har blivit senil.
punkt slut.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0