att hata.

Hata är ett mycket starkt hård som man kanske använder lite allt för ofta i vissa sammanhang.
När jag var liten och någon gång sa att jag hatade maten mamma lagade, så sa hon alltid att man skulle säga att man tyckte mindre om det. Helt rätt, för idag kan jag säga att maten faktiskt är god iallafall.
Men det här med att hata, det finns en sak jag verkligen innerst inne kan säga att jag HATAR.
Och det är telefonförsäljare. Fa-an vad jag hatar dem.
De ringer i tid ohc otid och försöker trycka på en en massa skit även om man säger att man inte är intresserad.
Jag kan inte vara sån som bara säger "nej tack, jag är inte intresserad" och sen bara slänga på luren, utan jag lyssnar på vad de har att säga. Sen när de berättat klart allting, ja då säger jag att jag inte är intresserad.
Det kanske är ännu mer jobbigare för dem? De tycker säkert jag är skitjobbig som lyssnar och ställer frågor men sen artigt nog tackar nej. Man hör i deras röster att de blir sura, för helt plötsligt är de inte så på länge utan man får ett kort tack och hej då tillbaka.

Hihi, tänk, det kanske är värre att göra så? Men det skiter jag i isåfall.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0